Kategoriarkiv: Diverse

Uppdatering – Ramslökskapris

P1030210

Jag har ju glömt att meddela hur min ramslökskapris blev! I mitten av juli gav jag mig ut och plockade ramslöksbär för att prova göra kapris av dem, det kan du läsa om här  Efter några månaders lagring var det så dags för provsmakning och jag kan meddela att ramslöksbären vida överglänser den vanliga kaprisen! Ramslökskaprisen har en finare smak med toner av lök och vitlök och har en konsistens som gör att bären poppar i munnen när man tuggar på dem. Självklart spelar det roll vilken vinäger man lägger in bären i, så välj en av god kvalitet. Jag använde en ekologisk äppelcidervinäger.

Bara ut och plocka ramslöksbär i sommar igen alltså! =)

Ramslökskapris

P1020990

Ramslök är ju en av vårens första skogsprimörer, men i slutet av maj är det slutskördat. Vad gäller bladen. Därefter kan man skörda och äta både blommor och bären som kommer därefter. Bären har en härlig löksmak och poppar i munnen när man tuggar på dem.

I vintras var jag på ett mycket minnesvärt restaurangbesök på B.A.R vid Davidshallstorg i Malmö. Bland många spännande inslag på tallriken (purjoaska!) utmärkte sig några små gröna, saltsyrliga bär. När jag frågade servitören vad det var för något kom han springande med en liten burk och lade upp en hög till på min tallrik samtidigt som han glatt berättade att det var ramslökskapris. Sedan dess har jag gått och väntat på att ramslöksbären ska mogna och den tiden är nu.

Så här gjorde jag min ramslökskapris:

Jag plockade ungefär 350 gram bär och när jag hade klippt av stjälkarna återstod ca 250 gram. Bären sköljdes noga, fick rinna av och blandades sedan med 200 gram salt. Sedan fick de stå svalt och mörkt i vår källare i 3 veckor för att dra åt sig av saltet. Därefter sköljdes saltet av och bären lades i små glasburkar. Jag hällde äppelcidervinäger i burkarna så att det täckte bären. En burk testade jag dock att hälla en 1-2-3-lag i för att se vilket som blir godast. Sedan ställdes alla burkarna i källaren för att mogna. Om 2 månader är det dags att smaka. Den som väntar på något gott…och sooooom jag väntar! =)

Kirskålspesto med ramslök

DSC_0165

Kirskål. Sällan omnämns denna gröda i positiva ordalag, utan de flesta klagar över att den sprider sig, utrotar allt i sin väg och är i stort sett omöjlig att bli av med. När vi flyttade till hus fick jag en trädgård full av kirskål på köpet och bestämde mig snabbt för att försöka utrota den. Tack och lov tog jag mitt förnuft tillfånga efter att halva trädgården sanerats med stor möda. Då hade jag insett att kirskål smakar förträffligt, går att skörda tidigt på våren när inget annat växer och inte kräver något fjäsk med vatten och gödsling. Dessutom håller den jorden lucker och tränger undan annat ogräs som maskrosor (som ju också kan ätas) och tistlar. Så nu får den frodas under kontrollerade former (i grönsakslanden är den dock inte välkommen) och jag skördar hela säsongen till pajer, wokrätter, sallader och pesto.

Hur är ditt förhållande till kirskål?

 

Kirskålspesto

5 dl packad kirskål

1 näve ramslöksblad (ca 15 st)

0,5 dl solrosfrön

1 dl riven parmesan

oliv- och rapsolja (helst kallpressad)

vitvinsvinäger

salt och peppar

Skölj kirskål och ramslök och låt rinna av. Lägg i en ren handduk och badda bladen torra. Rosta solrosfröna i en torr stekpanna tills de får lite färg och doftar nötigt. Låt svalna och kör dem till smulor i matberedare. Lägg i kirskålen och ramslöken och kör till en slät massa. Lägg i ost och kör igen samtidigt som du häller i en fin stråle olja (blanda de olika sorterna efter smak, jag tycker ca 70% oliv och 30% raps blir bra) tills peston har den konsistens du vill ha. Smaka av peston med vitvinsvinäger och salt och peppar.

 

Hett tips!

P1020837

Ursäkta den ostiga ordvitsen, men det här är verkligen ett bra tips!

Förra sommaren odlade vi mängder av chili och efter att ha ätit den färsk, torkat bitar, gjort chilipulver, gjort chiliflingor och kokat chilisås, orkade jag inte ta tillvara mer. Jag sköljde de återstående chilisarna och slängde ner dem i tättslutande burkar i frysen med stjälkar, kärnor och allt.

När chilibehovet har gjort sig påmint under vintern har det bara varit att ta upp en chili och riva den i fryst tillstånd rakt ner i grytan. Eventuella rester har åkt tillbaka ner i burken i frysen till nästa gång. Det är ett perfekt sätt att alltid ha tillgång till ”färsk” chili och extra bra om man kommer över stora mängder som man inte hinner äta upp. Funkar också utmärkt för den som äter chili ganska sällan och oftast får slänga merparten av de färska man köper.

Samma tillvägagångssätt fungerar förresten alldeles utmärkt för färsk ingefära. Skala med potatisskalare, rulla in bitarna i plastfolie och lägg i plastpåsar. När man river ingefära i fryst tillstånd slipper man dessutom trådigheten som utmärker den färska.

Hemgjort smör

P1020747

För ett tag sen hade jag förmånen att få lära mig göra smör. Precis som mycket annat är det är inte alls svårt om man bara vet hur man ska göra, men de flesta av oss vet nog inte det. Iallafall att döma av de förvånade kommentarer jag fått angående min smörtillverkning ”Va? Kan man göra smör själv?” Det är ganska pinsamt och skrämmande hur lite vi vet om var vår mat kommer ifrån och hur den tillverkas (inte minst i dessa hästlasagnetider). Och den där distansen till maten har kommit så fort, på bara ett par generationer.

Dags att ändra på saker och ting. Samla vännerna eller familjen på smörkärnargalej!

Hemgjort smör ca 500 g

1 liter ekologisk vispgrädde

0,5 dl ekologisk filmjölk

havssalt/flingsalt efter smak

Blanda grädde och filmjölk i en bunke, täck med plastfolie och låt stå i ca 14-17 grader över natten (rumstemperatur fungerar också, men försök hitta det kallaste stället i bostaden). Filmjölken syrar grädden så att den bildar de aromer (bl a diacetyl) som ger smöret sin speciella smak. Ställ ett par kannor kallt vatten i kylskåpet. Gå och lägg dig.

På morgonen; vispa den syrade grädden hårt med elvisp eller i matberedare. Först händer inget, sen händer inget, sen plötsligt bildas små gula kulor och kärnmjölken separeras. Stanna vispen och häll av kärnmjölken (ser ut som blaskig mjölk), vispa något ögonblick och häll av igen. Häll i en kanna kallt vatten i smöret och vispa några ögonblick, häll av. Häll i nästa kanna och upprepa. Detta kallas tvättning och görs för att få bort så mycket av kärnmjölken som möjligt och ge smöret bättre hållbarhet. Låt smöret rinna av ordentligt genom att tippa bunken. Nu är det dags att salta och knåda smöret. Strö över valfritt salt (havssalt är gott och flingsalt ger fint ”knaster”), ca 10 gram brukar vara lagom, men smaka dig fram. Ta en träslev och knåda smörklumpen mot kanten på bunken, alternativt använd elvisp med degkrokar på låg fart. Knådningen görs för att jämna ut saltet och fördela det kvarvarande vattnet i smöret så att det får en jämn konsistens. Packa smöret i burkar, smörpapper eller plastfolie och förvara i kyl.

Bre en macka, njut av smaken och känn dig lite mallig över att ha erövrat smörtillverkningskonsten!

P1020750

Bästa köksprylen

P1020730

Tänkte tipsa om en av mina favoritprylar i köket – olivurkärnaren! Fick den här av en kompis för säkert 8 år sen, och har använt den nästan varje vecka sen dess. Minns vagt tiden före olivurkärnaren, när jag skar av sidorna runt kärnan på varje oliv. Det tog en evighet! Alternativet var att köpa smaklösa fabriksurkärnade oliver eller störa matupplevelsen genom att tugga ur kärnan i munnen och spotta ut den. Med denna smarta pryl kan man istället köpa delikata, soltorkade oliver med kärna och kärna ur dem i expressfart, rätt ner i grytan, salladen eller på pizzan. Så har du ingen olivurkärnare, men älskar oliver – köp en! Funkar även på körsbär förresten.

Kärna ur granatäpple

P1020735

Äter du granatäpple? Jag har en lätt fixering vid granatäpplen i perioder, främst under vintern när det går att få tag i riktigt stora, tjusiga exemplar med mörkröda, saftspända kärnor. Det enda smolket i bägaren med granatäpplen är att det är lite jobbigt att få ut kärnorna.

I många år har jag hört att det bästa sättet att kärna ur dem är att halvera dem, hålla halvorna över en skål och slå på skalet med baksidan av en sked. Ett helt värdelöst tips såvida man inte gillar krossade kärnor och en lätt stänkmålning på köksskåpen. Möjligen kan detta funka om man tänker göra granatäppeljuice, men gillar man ”pop”-effekten i kornen när man äter dem, vill man ju ha dem hela. Då föreslår jag att man gör så här:

Skär försiktigt ett ca 5 mm snitt runt ”magen” på granatäpplet. Bräck isär halvorna. Pilla ut de kärnor som är frilagda. Dra bort de vita hinnorna och fortsätt pilla och ”bräcka” loss kärnorna med ett fast tryck med tummen. Fortsätt tills skalen är tomma. Förvara kärnorna i burk med lock i kyl, de håller upp till en vecka.

Så vad gör man med kärnorna när man fått ut dem? Jag strör dem över allehanda maträtter som behöver piffas upp med lite syra, sötma och krispighet. Särskilt trevliga är kärnorna att strö över en sallad eller på gröten/i filen på morgonen. Men ofta äter jag dem direkt ur burken som godis. Beroendeframkallande, och förutom att vara vansinnigt goda är granatäppelkärnor dessutom fulla av antioxidanter. Frossa loss!

Matäventyr i Vietnam – del 2

Drömmer fortfarande om matupplevelserna i Vietnam. Det känns ganska oglamoröst att laga linssoppa en torsdagskväll efter att ha ätit på restaurang tre gånger om dagen i drygt två veckor. Men sån är ju vardagen, och det är rätt trevligt det med. Det hindrar mig dock inte från att dregla över mina matfoton 😉

Vårrullar var som sagt en favorit under resan, både färska och friterade varianter. Just de här exemplaren hade den tunnaste, krispigaste vårrulledeg jag någonsin smakat och fyllningen av nudlar, böngroddar, morötter, vårlök och ägg gick inte av för hackor. Maken klassade denna ganska enkla rätt som en av de gastronomiska höjdpunkterna på resan och jag kan bara hålla med.

P1020612

Mer fejk! På en båttur i Halong Bay bjöds vi på ett överdåd av rätter till både lunch och middag och kockarna hade verkligen ansträngt sig för att även vegetarianen i sällskapet skulle få en fin upplevelse. När allätarna fick en rätt med bläckfisk, bjöds jag på denna komiska bläckfisk-look-alike. Man måste ju le lite när man ser försöket att skapa en illusion av små ”armar” på de gummiaktiga tofu-rismjölskuberna. Hur som helst var anrättningen riktigt god och eftersom jag knappt hann äta riktig bläckfisk innan jag blev vego, kändes konsistensen inte obehagligt bekant.

P1020372

Vad nu? Crèpe? Ja, det är kanske inte det första man tänker på när man tänker på vietnamesisk mat och vietnamesiskt är det i ärlighetens namn inte heller. Landet har visserligen varit en fransk koloni och baguetter är en integrerad del i vietnamesernas matvardag, men de här crèpesen intogs faktiskt på en fransk restaurang. Saigon (eller Ho Chi Minh City som det heter nu för tiden) visade sig ha ett fantastiskt utbud av restauranger med mat från hela världen och vi åt formidabel italiensk mat och den bästa indiska mat jag ätit utanför Indien. Men tillbaka till denna smarriga crèpe. Den hette La Snickers och ja, den innehöll jordnötssmör, chokladsås, saltad kolasås och krossade jordnötter. Behöver jag ge den ett betyg? Nej, bilden talar nog för sig själv. =)

P1020681

Matäventyr i Vietnam – del 1

Fru Fruktsallad är tillbaka! Några dagar innan jul lämnade maken och jag landet för ett par veckors rundresande i Vietnam. Resan bjöd på sol, värme, intressant historia, vänliga människor, lyxiga hotell, öde stränder, galna storstäder och inte minst – fantastiska matupplevelser. Innan vi åkte var jag lite nervös över att jag skulle hamna i ett land av fläsk och fisksås, men även om vietnameserna verkligen älskar kött, fanns det gott om vegetariska alternativ. Nationalrätten Pho [fö] lyckades jag stöta på i vegetarisk tappning och jisses vilken höjdare! Balanserade smaker, mjuka nudlar, spänstig tofu, krispiga grönsaker och ett berg av färska örter. Tyvärr var det så gott att jag glömde fotografera 😉 Några andra rätter hann dock fastna på bild.

Jag älskar vårrullar, i synnerhet färska, så det slank ner några gånger. Här en färsk (ofriterad) variant med tofu, sallad, nudlar, örter och jordnötter som serverades med hoisinsås. Så enkelt och såååå gott!

P1020480

Ett par gånger i månaden försöker många buddister i Vietnam att äta vegetariskt och då dyker en mängd vegetariska matstånd upp på gatorna. Det bjuds på allehanda lustiga kött-, fisk- och skaldjurssubstitut och ett som jag stötte på var pankopanerade fejkräkor. Smaken och utseendet var det inget fel på, men jag tycker det är lite läskigt när konsistensen är för lik orginalet och så var det verkligen här. Till och med mina skaldjursätande bordsgrannar höll med om det. Men gulliga såg räkorna onekligen ut och paneringen var smaskigt krispig!

P1020449

På hälsosamma snabbmatskedjan Wrap & Roll åt jag mumsiga vegetariska pakoras som serverades med ett par olika dipsåser och de obligatoriska färska örterna. Denna gång var det thaibasilika, koriander och vad jag tror var perilla. Den senare hade jag inte smakat förr, men funderat på att odla själv. Det lär nog inte hända för smaken var minst sagt…speciell. Tvålig och parfymerad smak som fick koriander (som jag älskar) att framstå som harmlös persilja.

P1020625

Den mest spartanska maträtten under resan bjöd på en fascinerande smakupplevelse. När vi besökte Cu Chi-tunnlarna (där vietnameserna överlistade amerikanerna i kriget genom att gömma sig i underjordiska tunnelsystem) fick vi ett smakprov på den kost som erbjöds guerillasoldaterna. Kokt cassava (som man gör tapioca av) serverades med sockrade, krossade jordnötter och grönt te. Cassavan påminde lite om potatis, både i konsistens och smak, men hade ett bredare smakregister, nästan lite nötigt. Tillsammans med jordnöttsblandningen smakade det som inget annat och jag hoppas få stifta bekantskap med denna rot igen. Kanske i form av ett klassiskt mos med en klick smör?

P1020677

Fler bilder på matäventyren i Vietnam kommer inom kort.

Hemgjord äppelcidervinäger

Den här hösten har jag provat två olika sätt att tillverka min egen äppelcidervinäger. Det första sättet gick ut på att producera en äppelmust som fick spontanjäsa och producera koldioxid och alkohol. Därefter skulle den lämnas i en öppen burk för att ombildas till vinäger. Den första delen av processen gick fint, musten bubblade som tokig i sin flaska i flera veckor. När den lugnat ner sig hällde jag över den i en burk med större öppning för att mer syre skulle komma till. Naturligtvis kunde jag inte motstå att provsmaka och jag var generös nog att bjuda maken på en liten sipp också. Hans omdöme om min jästa äppelmust passar sig inte i skrift, så vi nöjer oss med att konstatera att det smakade…fasansfullt illa! Sprit, finkel och så lite sura äpplen på det. Fi! Men optimist som jag är tänkte jag att lite syre kanske skulle rätta till det hela, så jag lät ondskan stå till sig några veckor. Men nej, det hjälpte föga. Finkelsmaken ville liksom inte lämna vinägern så slutprodukten åkte ner i vasken.

Parallellt med detta experiment gav jag mig på det andra sättet att göra vinäger. Hela äpplen revs och blandades med lite vatten och rågsurdegsbröd. Blandningen som var väldigt vacker i början, övergick snart i en brun sörja men behöll hela tiden sin friska äppeldoft. Jag smakade av flera gånger under jästiden men det var inte förrän efter 5 veckor som jag tyckte att vinägersmaken började komma. Då hade sörjan, efter att ha hållit sig lugn i flera veckor, plötsligt börjat bubbla. Varför vet jag inte. Sörjan silades genom en silduk och åkte sedan tillbaka i sin ursköljda burk för att mogna. Men redan efter att den silats kan jag säga att den smakade fantastiskt! Rund, fin äppelsmak och en härlig syra. Ska bli spännande att se om smaken förbättras ytterligare under de närmaste månaderna.

Så att kora en vinnare i vinägertävlingen är ingen konst; 1-0 till rivna-äpplen-varianten!